Titel: New Age och WS i fysikens värld Inskickad: 20-05-2009 18:52:39 Författare: Okänd Kategori:   Straight Betyg: //KAPITEL ETT.// DET var Fredag eftermiddag och temaveckan för teknologer om ”statistisk mekanik i icke-jämviktssystem” skulle avslutas med en stor fest, med alla inblandade inbjudna, studenter, föreläsare, personal, folk från Vetenskapsakademien, från industrin osv. osv. Den första tiden efter att jag som färsk doktorand anlänt till ”den kända tekniska högskolan, i den stora svenska staden”, undrade jag emellanåt om inte alla de lärda studier som bedrevs inom skolans väggar mest tjänade som en ursäkt (inför något slags svagt utvecklat samvete) för ett hejdlöst festande, minst tre gånger per vecka? Jag hade tidigare uppfattat skolans rykte om att vara ”en plantskola för nya generationer av män och kvinnor i högre chefsposition”, men jag hade i min naivitet inte förstått riktigt hur barbariskt de växande plantorna odlades... Fast med tanke på att samhällets styrande uteslutande är barbarer, är det egentligen självklart att en del av skolningen till potentat utgörs av övningar i barbari! Själv hade jag iallafall länge hyst ett mycket måttligt intresse för fester av det slag som mina teknologkollegor brukade arrangera, där spriten flödade så ymnigt att många redan efter två timmars deltagande inte längre utan vidare kunde hitta till toaletten för att kräkas - så detta skedde istället någon annastans, på vägen... Fy fasen, vilka svin! Som skulle styra Sverige! Och inte var avgångseleverna eller handledarna så mycket bättre, som man kanske skulle kunnat förvänta sig... Jag mådde illa, också jag, men då främst över dubbelmoralen och allt annat som fanns i minst dubbel uppsättning på skolan; jag hade också aldrig tidigare tydligare upplevt den klassiska, välkända tudelningen mellan livet ”på dagen” och ”på natten”, än på denna plats; på dagen var det strikt disciplin och gärna kostym, alternativt dräkt för kvinnorna, som gällde, och en studerande hade aldrig särdeles mycket att ”komma med” gentemot en lärare och allra minst gentemot en professor - oavsett om denne hade rätt eller fel eller representerade något närmast arkaiskt paradigm, som inte ens någon nybörjarelev ville offra morgonsömnen för att höra på och ännu mindre ta studielån för... Vidare: en Silfverhielm, Lindenkrona eller Stålring från Danderyd, eller från någon skånsk herrgård eller någon av Stockholmsöarna, talade sällan med en ”menig” Andersson, Persson eller Svensson och i förekommande fall endast om det inte kunde undvikas! Nej, på dagen var det fullständig respekt för s! kolans alldeles särkilda - fördömda! - etikettsregler som gällde. Så skulle man t ex i en nödsituation be om tre extrablad att skriva på, från expeditionen, under någon urartad korridordiskussion om transformteori, krävdes baske mig nästan en skriftlig förfrågan ”i tre exemplar”, eftersom givetvis skolans ”praktiska funktionärer” anammade mycket av sina överordnades stupiditet och generella handlingsförlamning! På Natten, däremot, då var all stelhet (bättre förslag på benämning? - ”skådespel”, kanske?) från Dagen liksom bortblåst; ingen tycktes längre hysa något som helst intresse för den studerade disciplinen eller ens kunna dra sig till minnes vad det var man ägnade sig åt (eller, för de yngre studenternas del, tänkt ägna sig åt) här i livet. Kom man med en ämnesrelaterad fråga, alltså, när man stod vid barskåpet och hade drabbats av någon plötslig och kanske betydelsefull insikt, då fick man endast en grymtning till svar. Det enda som stod kvar intakt från ”Dagen” var klassgränserna. Skolans största svin var högre hållen under alla de festliga tillställningarna än en verkligt skicklig student och/eller gentleman, om den förre hade lyckan att vara född som Silfverhielm! Som doktorand blev jag dock någorlunda väl behandlad, men främst av rädsla, för att jag var utrustad med ”Rätt att Kugga”... Denna fest var som alla andra, bortsett från att fyllan denna gång hölls på måttlig nivå av de utplacerade värdarna, värdinnorna och servitörerna. Närvaron av de inbjudna, exklusiva föreläsarna, som var huvudpersonerna i temaveckan som avdelningen för teoretisk fysik arrangerade, var givetvis anledningen till försiktighetsåtegärderna och dessa satt vid ett slags ”honnörsbord” i ett av det stora rummets hörn, skilda från den övriga festen med hjälp av ett podium och en del annat skrymmande möblemang, så att alltså det Fina folket hölls på behörigt avstånd från alla ”ovärdiga”. Två av gästerna hade arbetat länge i en mycket känd (då avliden) nobelpristagares forskargrupp och jag hade verkligen satt stort värde på att få tala med dem om valda delar av vad som faktiskt råkade vara mitt favoritämne, som jag ägnat mycket tid och möda redan under tonåren - men jag visste att jag inte hade någon chans i världen att få tala med dem, åtminstone inte om ämnet och inte till något lägre pris än att förlora min uppskattning hos (de för min framtids del så viktiga!) handledarna och rektorn, som jag visste satt och samtalade med de båda indisk-amerikanska forskarna om ren smörja, om trivialiter. Nej, nu var det bestämt ”Nattens” regler som gällde och det enda som fanns att göra var att ta några glas av bålen (som alltid ”späddes” med egenhändigt framställd etanol, av en gammal emeritusprofessor i organisk kemi) och spola ned sorgerna och tysta samvetet som alla andra. På vägen till ett av de stora ekbord där förfriskningarna erbjöds, stötte jag samman med en ung teknolog från 4:e terminen, som jag kom ihåg från en av höstterminens laborationer i klassisk termodynamik, dels för att hon hade ställt mig många ovanliga och - ”på ren svenska” - jäkligt bra frågor (som hennes Silfverhielmare till kursare inte förstod bättre än att le hånfullt åt), men främst för att hon var så vacker och hade ett så vackert namn. Hon hade under föreläsningarna gett mig intrycket av att vara en tillbakadragen karaktär och klädde sig på ett sätt som inte på något särskilt sätt framhävde hennes, i sig själv mycket påtagliga, skönhet - vilket jag faktiskt hade uppskattat under laborationerna, då jag inte där fick förlora kontrollen! Jag hade under kvällen, något till min förvåning, observerat att hon dansade fantastiskt, verkligen som en professionell dansös, och var oerhört vig och sensuell i sina rörelser till rytmen och musiken. Hon var lagom solbränd och bar en sportig dräkt från Filippa K, med kort, sportig kjol i marinblått och en tajt, vit top, som bar upp de lagom stora brösten på ett underbart sätt och därtill lämnade mycket av deras ovansida bar. Och bägge bröstvårtorna stack ut som radioröret i nosen på ett jaktplan! De andra deltagande tjejerna lämnade mycket att önska, när man såg denna skönhet, vilket nog var den enkla förklaringen till varför många av kavaljererna föreföll vara mer intresserade av ett fördjupat umgänge med henne än med sitt eget valda sällskap. Vi trängde oss förbi massor av tätt packade människor på vägen mot ett av ekborden, där vi skulle släcka den brännande törsten - min erhållen efter många torra samtal och hennes efter den eldiga dansen. Vi serverades varsitt stort glas av etanolochfruktjuicebålen och vände oss sedan om för att på litet avstånd se ett slag på det skådespel som människornas ”minglande” utgjorde. Ljudnivån var bekvämt hög och gav mig en lätt huvudvärk. Jag bad om litet mer bål och närmade mig sedan iranskan (som jag tänker kalla ”Monica”). Hon tömde sitt glas och tittade på mig, med ett stort leende. Jag frågade vad hon log åt och då tittade hon snabbt ned i golvet, men började nästan genast att skratta. ”Böj dig fram så skall jag viska det i ditt öra!”, sade Monica, med glänsande, brinnande ögon. Jag böjde mig fram som hon bad och då viskade hon att min gylf var öppen! Jag tror att jag rodnade rätt kraftigt, trots att jag normalt inte bekymrar mig om sådana småsaker, och hon gav mig ett nytt leende, samtidigt som hon gick till bordet för att förse sig med några av tilltuggen som serverades. Jag tog itu med stängningen av gylfen omedelbart och försökte att hantera saken på ett så diskret sätt som möjligt; jag ville få det att se ut som att jag bara justerade bältet och byxornas läge - och hoppades intensivt att inte den öppna gylfen hade fått Monica att upptäcka att jag hade erektion! Monica kom tillbaka med en papperstallrik med kex och några små landgångar, som vi satte i oss glupskt. Monica tittade ut över folkhopen och tycktes försjunken i tankar. ”Tycker du inte att man kan ha roligare än så här, Martin?”, frågade hon (jag kallar mig nu för ”Martin”!). ‘Tja, jag är bara här för att det förväntas av mig att jag skall vara här några timmar. Jag brukar inte komma så ofta på skolans fester. För mycket fylla och dålig musik. För min smak iallafall.’ ”Jag har precis samma uppfattning, Martin. Uppriktigt sagt tycker jag att det är en skam att de där fyllhundarna som bara skriver av varandra och aldrig gör sina läxor skall uppträda som skolans kungar på alla fester och få alla spännande projekt och stipendier, medan verkligt intresserade studenter kan gå ut utan att ha mer än sin knappt godkända examen i handen. Och varför pratar du inte med gästforskarna?! Du vet ju mer om statistisk fysik än någon av de där gamla inkompetenta, prestigetyngda stofilerna från kemisk fysik! Ska du inte ta chansen?” sade Monica. ‘Det var värst vad du visste mycket om mig, Monica! Och om skolans rutiner!’ sade jag skarpt, irriterad över så närgångna kommentarer från hennes sida. Jag ångrade genast att jag gått så hårt fram och sade, efter att ha tagit mig samman en kort stund: ‘Du tycks ju redan ha förstått hur det går till i den här branschen, så jag förstår faktiskt inte varför du alls undrar över varför jag inte sitter vid honnörsbordet. Jag är ju inte någon Stålring, vet du! Bara en förbannad Norrlänning, en förbannad före detta amatörishockeyspelare, som dessutom bara gjort en termin i bygget! Det är väl okej att du är spontan med mig, men med andra här inne hade du kunnat råka illa ut för de där påståendena, som jag inte vill kommentera närmare!’ Monica tycktes helt opåverkad och ointresserad av vad jag hade att säga och var åter igen försjunken i sina tankar. Hon hade visst fått grädde på ett av sina fingrar och var helt fokuserad på att få fingret rent igen. Efter att ha stoppat in fingret i sin mun och med orimligt stor noggrannhet och slutna ögon sugit av grädden, lutade hon sig mycket nära mig och tittade mig en lång stund i ögonen, utan att säga någonting. Hennes kraftigt vidgade, svarta pupiller gjorde att de mörkbruna ögonen tycktes rymma brådjup av mystik! De fasta, ljusbruna ”attackbrösten” precis framför mig, i det perifera synfältet, täckta bara av den supertajta toppen, gjorde att luften började kännas en smula kvav. Först efter ytterligare några förtätade ögonblick av noggrann granskning, med sina glänsande, gnistrande ögon, svarade hon: ”Jag undersöker noga sådant som intresserar mig. Det har du väl upptäckt, Martin?!” Jag hade redan glömt min irritation och tänkte bara på hur de stora pupillerma påverkade mig, liksom de små, blanka läpparna med rosa läppglans, den eleganta näsan, de fasta, stora brösten, de duniga armarna, de bara, stenhårda, muskulösa låren under den korta kjolen.... Jag hade psykiskt försvunnit från platsen och kände bara det bultande ståndet, som jag oroade mig kunde synas genom byxorna. Jag ställde därför ned mitt tomma glas och knäppte igen kavajen. ‘Jag tycker att vi pratar om något annat nu. Kanske om vart vi skall gå, efter att vi kan lämna den här stillösa föreställningen åt sitt öde? Eller vad säger du, Fröken?’ ”Ingen svensk har kallat mig för ‘Fröken’ förut!”, sade Monica, skrattande. ”Jag hade gärna följt med doktorand Martin Eriksson vart som helst, bara för det! Jag föreslår att vi tar en taxi hem till mig, nu med en gång, så kan jag bjuda på litet god mat som jag gjort i ordning till mig själv i förväg. Jag är rätt bra på matlagning, faktiskt. Jag hoppas bara att det räcker! Jag har några flaskor fint vitt vin också.” Jag tackade ja å det varmaste och kände mig lättad över att inte drabbas av vare sig restaurangnota eller dåligt rykte för min egen ostädade studentlya, som jag knappt hade besökt sedan oktober. Jag var dock rätt överraskad över det säkra handlag med män som Monica uppvisade, hon som klädde sig så osexigt (alltså vanligtvis!) och knappt tittade åt killar, så långt jag hade vetat! Jag tackade iallafall servitörerna för förfriskningarna, bjöd Monica min arm och så gick vi till garderoben för att hämta hennes kläder. Min egen ullrock fanns dock på mitt lilla kontor på andra sidan gården och jag sprang därför dit medan Monica beställde taxi. På vägen nedför trapporna slog det mig att kanske det var så att Monica var lika besatt av sex som jag, och var tvungen att ta till rigorösa försiktighetsåtgärder, för att inte falla i olycka för studiernas del? Den trista klädseln och fåordigheten var alltså ett skydd för henne själv, mot sin egen natur! Nja, dessa spekulationer var förvisso angenäma, men utgjorde nog bara ”manligt önsketänkade” från min sida, tänkte jag, och skrattade högt, road av att konstatera hur besatt av sex jag verkligen var! Jag kände mig lycklig, denna fredagsafton! Monica satt redan i taxin när jag kom utrusande genom glasportarna och jag skyndade mig att göra henne sällskap i baksätet. Monica bad chauffören att köra oss till Karlavägen. Jag tittade på den iranska skönheten, medan hon i sin tur betraktade människorna ute i nattmörkret, som vi raskt passerade. Hon såg verkligen vacker ut, men sitt långa, tjocka, gnistrande svarta hår och sin utsökta profil. De bara armarna var mycket vackra, och man kunde tydligt se de olika musklerna avteckna sig under den duniga, lätt bruna huden. Jag hade också nöjet att få betrakta de vackra låren, som var helt bara, emedan den korta sportkjolen, tydligen, dragits upp mot sätet, då hon hade satt sig i bilen; jag frågade mig, i tystnaden, om det verkligen var lämpligt att jag träffade en före detta elev på detta sätt? Våra avsikter med resan var det iallafall ingen större tvekan om, så det fanns ingen anledning för mig att spela det minsta officiell och jag tänkte inte avstå från att älska med denn! a makalösa varelse p g a några signaler från ett av samhällets dubbelmoral förvanskat samvete! Isåfall skulle jag inte vara mycket bättre än Silfverhielmarna i salen på KTH, som vi just hade lämnat, av brist på tålamod! Monica fortsatte att titta ut, men lade upp sitt ena ben på sätet mot mig och drog upp kjolen med sin ena hand, så att de vita sidentrosorna blev synliga. Jag blev fruktansvärt kåt och ville bara kasta mig över henne på en gång - men sådant gick absolut inte för sig. Det kunde jag helt enkelt inte göra! ?! Nej, jag valde att bara titta istället, på de vackra saker jag såg, och njöt av hennes perfekta, atletiska kroppsform och de konvergerande linjerna, som alla tycktes föra blicken till de vita sidentrosorna, eller snarare det som doldes under dem... Monica vände sig mot mig och hennes ansiktsuttryck var sådant att hon föreföll vara ”drogad”: hennes ögonlock rörde sig trögt, pupillerna var vidgade nästan som i Mydriasis och munnen hängde halvöppen. Hon fortsatte sitt utforskande av mitt inre, eller vad det nu kunde vara, med slö blick, och hennes annars djupbruna ögon var nu helt svarta, i dunklet, bortsett! från då vi körde förbi någon gatlykta och dennas sken glimmade till ett kort ögonblick i ögonvitorna. Det hela kändes mycket suggestivt. Trots att vi bara för kanske en kvart sedan hade lämnat ”festen” och dess formaliteter bakom oss, hade vi redan avlägsnat oss oändligt långt från allt som hade med den moderna civilisationen att göra. Vi befann oss på ett uråldrigt, men ändå mycket välbekant territorium, där saker som personlighet inte längre existerade, utan endast den ensamma grunden för allt, naturens lag - och den lagen löd: ”Sex”. Under bråkdelen av en sekund tänkte jag på hur bräckligt hela det civiliserade livet är, med dess plikter och meningslösa, egentligen absurda jagande efter fiktiva mål och självkänsla... En värld, annorlunda än den verkliga, som utgick direkt från våra sexuella drifter och sanna behov, skulle vara en värld befriad från en ytterst omfattande och direkt livsfarlig dubbelmoral. En sådan värld skulle vara fri från tudelningen av människans liv mellan Dag och Natt, mellan civilisation och rent driftsliv, som genom sin konfliktfylldhet sliter så! kraftigt på människans psyke och hennes förmåga till att känna äkta, ogrumlad lycka; de eviga växlingarna mellan dag och natt, som hindrar människan att fokusera sig på något som tillhör endast den ena världen, skulle inte existera. Och just så lever naturfolken, mer eller mindre! Se så bra de mår, när de går nakna omkring i skogen, utan att dölja tabubelagda delar av den egna kroppen, vilkas utformning eller närvaro bestämt ingen någonsin rått för [anm: åtminstone inte innan (plastik-)kirurgins gryning]! Monica lutade sig mot mig, så nära att våra kindor möttes och jag kände fukten i hennes varma andedräkt kondensera mot min hals. Hennes parfym var underbar, magisk - jag kom ihåg den sedan tidigare, att den var från ”Clinique” och hade ett udda namn. Jag lutade mig tillbaka åt hennes håll, i baksätet, och så började vi att kyssas, försiktigt. Det var underbart att kyssa henne, precis som det ”egentligen” skall vara: vi var på exakt samma ”våglängd” och det kändes därför som om vi båda var en enda organism, sammanvuxna i alla punkter där vi berörde varandra, med ett gemensamt medvetande beläget i den gemensamma munhålan, där våra tungor (tankar?) jagade runt. Vi kysstes, sög på varandras tungor och nafsade i gradvis allt hetsigare passion efter halsar, öron och hakor. Ja, som en enda organism var vi verkligen, som en enda cell - som en amöba! Monica gjorde sig fri igen och lutade sig tillbaka; hon tittade på mig och såg om möjligt ännu mer sederad ut än tidigare. Hon lade huvudet på sned mot sätet, och slöt ögonen. Hon drog till min överraskning och häpnad undan trosorna med sin högra hand och en tjock, svart behåring blev synlig. Denna var, förstås, perfekt avtecknad mot huden och avgränsningen var knivskarp, som på en stiliserad staty - Monica var en tydligen inget mindre än en iransk Gudinna! (Jag frågade mig hur männen i Iran och andra muslimska länder kunde behandla sina kvinnor så illa?) Jag kände det som om en blixt for från skrevet åt alla håll och värmde alla vävnader den penetrerade till dessas kokpunkt... Jag höll nästan på att komma! Hon vidgade försiktigt blygdläpparna med den högra handen och stönade tyst, igen, medan dessa gled isär. Hon sköt fram höften energiskt, tog den vänstra handen till hjälp och vidgade sitt kön så mycket det gick. En stund tycktes hon nöja sig med njutningen av att ha sit! t kön blottat, att känna luften smeka de fuktiga slemhinnorna. Men snart började hon att smeka sig med den vänstra handens fingrar, och i ljuset från gatan kunde jag se hur fingrarna snart blev alldeles våta. Jag lutade mitt huvud mot sätet och bara tittade på henne. Hon tittade tillbaka på mig, smekte sina vackra bröst litet och sög av sina våta fingrar. Jag kände mig fullständigt bedövad av känslor och väntade endast på att taxin skulle föra oss till hennes hem - och hoppades att det skulle ske snarast möjligt! Monica drog undan trosorna igen och stack in tre fingrar, med vilka hon sedan masserade sig själv med små, snabba, orytmiska rörelser. Hon såg ut att verkligen njuta och smekte då och då sina mjuka, sensuella läppar med sin läckra tunga. Efter en stund lutade hon sig mot mig igen, kopplade loss mitt säkerhetsbälte och drog över mig till sin sida. Vi kysstes och hon smög in sina dyvåta fingrar i min mun, härligt doftande och smakande av de kåta safterna. Jag sög, upphetsad, på de smala fingrarna och slickade i vecken, där dessa mötte varandra. Monica stönade tyst, varför jag kittlade hennes fingrar ännu intensivare med tungan. Jag kunde inte längre motstå att känna på hennes gudomligt formade bröst och stack in den ena handen under t-shirten, via urringningen; jag njöt av den underbart varma, mjuka huden, smekte och nöp lätt i de hårda bröstvårtorna. Monica tog nu ett stadigt tag om mitt skrev med båda sina händer och utforskade från byxornas utsida konturerna av mitt enorma stånd! Jag bet ihop tänderna och stålsatte mig för att inte förlora kontrollen, eller komma, och Monica log ett stort leende mot mig - iallafall så stort hon kunde i sitt halvsovande, berusande tillstånd! Jag fick en kyss på pannan och en tydlig gest att sätta mig på min sida igen. Tio sekunder senare var vi framme och jag betalade chauffören för resan med en jämn hundralapp, eftersom jag kände mig en smula illa till mods över att i hans bil ha ägnat mig åt om inte precis sex så åtminstone åt vad som klart kunde rubriceras som ”förargelseväckande beteende” (jag hade ju för helsike smakat tjejens safter!) och jag ville sona detta, något, med rejäla dricks (så löjligt, jag vet!) - även om Monica, mycket elegant, lyckats utföra de mer ”kryddstarka sakerna” utanför chaufförens synfält. Monica klev ur bilen från sin sida, medan jag betalade. Chauffören tog emot de frikostiga dricksen med ett flin, som jag inte alls uppskattade. Monica hade redan låst upp dörren och höll upp den åt mig. Hon nynnade någon melodi som jag inte hade hört förut, medan vi åkte upp i sekelskifteshusets gamla, vackra hiss, genom vilkens stålgaller man kunde se ut i trapphuset, där väggarna täcktes av sirli! ga målningar och därtill var prydda med blyinfattade fönster, belysta utifrån med strålkastare. Vi utbytte inte ett ord, utan stapplade på ostadiga ben mot lägenhetsdörren, fick upp den på något sätt, krängde oss förbi två gallergrindar och befann oss äntligen i den kolsvarta hallen. Jag slängde igen den inre grinden med ett brak och tryckte upp Monica mot gallret. Äntligen ensamma! Äntligen fria att ge oss åt varandra! Jag var helt galen av åtrå, som hon hade eggat mig, och jag nafsade i hennes hals och armar. Jag bet henne hårt i låret, ovanför knät, så att hon skrek till. Hon drog upp kjolen, tog tag i mitt tjocka hår och slet mitt ansikte till sitt kön. Hon drog undan de våta trosorna och jag slickade i mig safterna för glatta livet. Hon stönade och stönade och bad mig att ta av henne trosorna helt. Jag tog snabbt av henne de högklackade dansskorna och lät trosorna glida av. Jag vände på henne, och tryckte upp henne mot grinden igen. Jag drog åter upp den korta kjolen och böjde isär hennes stjärt, och slickade igen, först varje del av hennes dyvåta kön och sedan också hennes anus och den mjuka stjärtfåran, vilkens form jag finner så outhärligt eggande! ”Ja, slicka mig i stjärten, Martin!”, bönade hon. Hon hjälpte till att hålla i sär de stenhåra, muskulösa skinkorna med båda sina händer och jag slickade henes anus så mycket jag kunde och stack in tungan en liten bit och vred den runt i små cirkelrörelser. Jag fuktade mina fingrar i hennes vagina och stack sedan in vardera handens pekfingrar och långfingrar i de båda varma, mjuka hålen. Hon stönade, snyftade och tryckte sig själv mot gallret så att det skallrade, varje gång jag kom särskilt långt in. Efter en stund trodde jag att hon var på väg att komma och det var inte riktigt tid för det ännu, tyckte jag, så jag ställde mig upp igen och kysste henne på axeln. Hon andades forfarande häftigt, nästan hyperventilerande, och tvingade in sin tunga i min mun så våldsamt, att jag trodde att hon verkligen ville äta upp mig, på allvar! Hon slet av mig kavajen, knäppte upp några skjortknappar och drog sedan skjortan över mitt huvud. Hon hade inte öppnat manschettknapparna innan, så armarna låstes fast i skjortan. I min hjälplöshet kysste hon mitt bröst, nafsade i håret och bet mig i sidan! Hon klöste vilt min rygg och mina armar så att det blödde och kysste lika hetsigt min mage! Jag ville verkligen att Monica skulle knäppa upp byxorna och suga av mig, för det brann i hela pungen som eld och jag ville gärna snabbt få en första orgasm, över hennes undersköna lilla mun och det vackra, söta, sensuella, perfekta ansiktet, inte minst för att bli av med den destruktiva otåligheten och sedan kunna förbereda mig lugnt för en verklig, utdragen klimax - men hon lugnade ned sig och frågade om jag inte var hungrig (?!). Jag ville inte visa att jag kände mig litet besviken, utan följde med henne till köket. I kylskåpet fanns en mycket stor smörgåstårta, som hon tog ut och satte på ett lika stort kakfat. Hon gick sedan ut ur köket igen, med en vinflaska i ena handen och bad mig ta med en tändsticksask från spisen. Vi passerade tre rum och kom slutligen in i ett hörnrum, med fönster efter två väggar. Där inne fanns en öppen spis, några bokhyllor, bord, en stor skinnsoffa och en mycket stor matta. Monica satte ned smörgåstårtan på ett bord som stod bredvid soffan och drog för gardinerna. Jag tände alla stearinljusen i rummet och satte mig i soffan. Jag såg att den utsökta, gigantiska mattan avbildade en kvinna som stod bredvid ett olivträd och stödde ett krus mot höften. ”Jag fick den av min far, när jag började på KTH. Han gav mig lägenheten också. Min far bor i Washington och är advokat. Han arbetar för en amerikansk välgörenhetsstiftelse som bl a stödjer ovanliga konst- och vetenskapsprojekt över hela världen, ”The Dr. J. E. Foundation”. Den här mattan fick han i personlig gåva av en Pakistansk familj, som stiftelsen hade hjälpt. Mattan är mycket värdefull. En känd mästare arbetade med den i över tio år.” Medan jag funderade över Monicas besynnerliga bakgrund och hennes nästan perfekta svenska, serverade hon mig vin ur ett ovanligt format glas och gick därefter bort till mattan. Hon böjde sig ned över den och smekte den försiktigt, betraktande de fantastiska mönstren, som var vävda längs mattans kanter. Jag hade verkligen aldrig sett något liknande. Mattan var så tätt och hårt knuten att man på håll hade kunnat tro att det var en tryckt affisch i jätteformat! Jag reste mig, drog en filt över mina bara axlar och gick över till Monica. Jag satte mig på mattan och hon berättade om vad de olika färgerna och mönstren i mattan symboliserade. Jag lyssnade uppmärksamt på den detaljerade redogörelsen, som var fylld av överraskande detaljer. Jag hade aldrig hade kunnat föreställa mig vidderna av den Värld av uttrycksmedel, som en pakistansk mattbindarmästare bestämt förfogade över! Monica var helt förtrollande när hon rörde sig runt mattan, snabbt och elegant och fullständigt fokuserad på att komma ihåg och korrekt återge mattans egendomliga historia. Skuggorna som spelade på väggarna, i stearinljusskenet, som följde och förstorade hennes gester och kroppskonturer, förde mina tankar till de ”skuggspel” som ännu förekommer i många orientaliska länder som en gammal, traditionell form av underhållning. Jag kom plötsligt, i anslutning till detta, ihåg några av mina sexfantasier från tonåren, då jag ibland hade drömt om långa, magra indiskor med långt, svart hår som räckte ned till låren, som bar vattenkrukor på huvudet och rörde sig elegant och känsligt, med svajande höfter, och som avgudade Älskogen och höll den som något oändligt vackert och heligt... Jag kände nu den söta doften av rökelse i rummet och förstod därför delvis varför jag gjorde alla dessa ”orientaliska” associationer. Jag hörde inte det sista Monica sade, distraherad av mina egna tankar, men uppfattade att hon var färdig med berättelsen. ‘Du är nog nästan lika bra som jag på att hålla föreläsning, tror jag, Monica!’ Monica skrattade litet, och sade ”?! Du måste skämta, herr Eriksson!” ‘Nu skall du inte gå för långt, min älskade iranska gudinna...’, sade jag, och tog tag i hennes arm och drog ned henne till mig. Monica ställde sig på knä framför mig, tittade mig åter djupt i ögonen, och gav mig en lätt knuff bakåt, så att jag skulle lägga mig på rygg. Utan att säga ett ord lossade hon mitt bälte och började att knäppa upp byxorna. Jag fick återigen ett fruktansvärt stånd, hårt som stål, och blev verkligen vild av åtrå! Hon kände min stegrade passion och smekte mitt bröst, försiktigt och lätt - och på något underligt sätt så blev jag lugnare. Och väldigt trött! ‘Hade det varit något i vinet?’ tänkte jag. Hon lyfte upp min höft med sina muskulösa armar, så snabbt att jag inte hann reagera, och drog ned byxorna en bit. Sedan tog hon ett kraftigt tag om mina lår och förde därefter upp händerna i boxerskjortsen nedifrån, och drog sedan ned också dem, långsamt, samtidigt som hon bet lätt i mitt hårda stånd genom tyget... Hennes heta, fuktiga andedräkt trängde genom det tajta bomullstyget och kittlade underbart. Jag fick en föraning om vad som väntade. När shortsen var ordentligt neddragna, började hon med att kyssa testiklarna lätt. Hon tog in halva pungen i munnen, försiktigt, och kittlade den med tungan. Hon smekte hela området med sina händer på ett sätt som fick mig att undra om inte alla tio fingrar ägde ett eget medvetande?! Hon slöt sina mjuka läppar runt ollonet och väntade ett långt slag, innan hon sänkte ned munnen djupt, och lät ollonet glida långt in mot sitt svalg. Hon höll tillbaka förhuden med den ena handen, och drog sedan upp munnen igen, långsamt, långsamt, he! la tiden med kontakt mellan ollonets kant och munnens slemhinnor, och stannade med läpparna tätt slutna runt ollonet, igen. Jag kunde bara inte ligga still! Den stimulering hon orsakade var tio gånger intensivare än något jag förut hade upplevt! Hon fortsatte att glida upp och ned på detta sätt, långsamt, och jag trodde att jag skulle bli helt vansinnig... Jag kastade mig åt alla håll, men Monica höll min höft stilla med sina starka armar och lät mig inte komma undan. Nu bytte hon metod, och drog tillbaka förhuden så långt det gick, men utan att det gjorde ont [som andra, mindre begåvade, tjejer alltid lyckas göra; detta är känsliga grejer, faktiskt!] och höll sedan munnens läge konstant, medan hon lät tungan spela runt kring ollonet och den känsliga huden under detta, snabbt och med ständig kontakt. Detta var nästan ännu skönare än tidigare och snart höll jag verkligen på att komma! Men jag bekymrade mig uppriktigt sagt inte så mycket om någon ”antiklimax”, som det skulle ! kunna innebära, för detta var det skönaste jag hade upplevt i mitt liv - och för övrigt skulle jag vara stenhård efter en halvtimme igen, i hennes sällskap! Jag ville också se hur det såg ut, när min vita sperma fläckade Monicas vackra, små läppar och hon slickade i sig av den... (Detta är något av det sexigaste jag vet!) Jag tror att Monica kände smaken av orgasmens förelöpare, den lilla, klara vätskedroppen, och hon lugnade sig därför, återigen, en aning och kysste mig på bröstet istället. Hon gick för att hämta mer vin och jag passade under tiden på att ta av mig byxorna ordentligt. Monica kom tillbaka med vinglasen och vi satte dem på golvet. Monica sträckte sig efter en stor kudde och lade den under mitt huvud och slingrade sig sedan runt min kropp. Kontakten med hennes varma lår och armar var underbar och vi kysstes länge med varandra. Jag kunde ännu ana min egen ”smak” i hennes mun och det var mycket eggande. Jag bad Monica att sträcka ut sin tunga så långt hon kunde, in i min munhåla, och så sög jag och slickade på den, länge. Hon tog tag i penisen och smekte den samtidigt, men var mer våldsam denna gång och använde stora och snabba rörelser. Hon reste sig plötsligt och bad mig, otåligt, att sluta ögonen. Hon placerade sitt kön över mitt ansikte, och sänkte ned detta så att kjolen täckte mitt ansikte helt. Det var så gott som kolsvart under den marinblå kjolen, och jag kände snart den härliga doften av hennes fuktiga, ångande kön mycket starkt och min egen andedräkt gjorde att luften där inne blev ännu fuktigare och varmare. Hon placerade benen brett, så att jag kunde komma åt könets innersta utan att ha händerna till hjälp. Jag började med att nafsa litet i den mjuka huden i ljumskarna och bet och rev i den tjocka busken av grova könshår. Sedan sökte jag med tungan efter klitoris och vidrörde den med snabba, korta rörelser. Vid varje kontakt skälvde Monicas kropp och hennes naglar sjönk in i mina lår, som hon stödde sig mot med överkroppen lutad bakåt. Då och då slickade jag längre ned, i de våta, varma delarna, och stack då in tungan så långt det gick och masserade hårt med den. Hon blev bara mer och mer upphetsad och våtare och våtare; då och då kände jag droppar av hennes safter falla ned på halsen och bröstet! Hon smakade underbart och hade det varit möjligt, hade jag velat dricka hennes safter som ur en brunn! Jag bestämde mig att ta händerna till hjälp och förde in den vänstra tummen i hennes anus och högra pekfingret och långfingret i hennes vagina, bakifrån. Det var inte så lätt att komma åt från denna position, men jag sökte efter ”g-punkten” med fingertopparna. Plötsligt kände jag den, som en lätt upphöjnad, och började att massera den med cirkelformade rörelser, oerhört lätt och försiktigt. Monica blev tydligen helt överraskad och gav ifrån sig ett skrik! Jag fortsatte att massera i små cirklar och denna gång var det Monicas tur att inte kunna vara stilla! Jag började att massera g-punkten med vänster hand istället och tryckte hennes höft framåt, så att jag kom åt att slicka hennes anus underifrån. Jag slickade runt, runt och lät då och då tungan glida fram till de våta blygdläpparna och nafsade i dem litet. Hennes andning blev snabbare! Jag tyckte mig känna en svag, svag limeliknande smak - smaken av kiss, kanske av en enda droppe, och roade mig åt att hon nog var lika kiss! nödig som jag, efter all bål som vi hade druckit på KTH... Det var nog svårt att hålla sig, som jag höll på! Jag tyckte förstås att det var litet sjukt, men det var verkligen otroligt erotiskt att smaka på hennes kiss på detta sätt och jag började slickade henne extra vilt och hoppades på att några fler droppar skulle komma! Jag brukade ibland fantisera om våtsex, alltså om kisslekar, men jag hade aldrig vågat prova det i verkligheten eller fråga mina partners. Jag fortsatte att massera och slicka hennes anus och passade på att njuta av att utforska konturerna av hennes vältränade stjärt med ena handen och klämde hennes skinkor hårt. Jag ville äta upp henne! Jag ville bita henne, kyssa henne, dricka henne, slicka henne, smaka henne - nu, allt på en gång, och för evigt! Jag ville KNULLA henne, penetrera varje del av hennes kropp, och SKJUTA in min SATS i henne så att det SKUMMADE! ‘Är du kissnödig, Monica?’ ”Ja, litet! Men sluta inte! Sluta inte!” Jag hade nu faktiskt blivit litet nyfiken på att prova vattenlekar, inte minst efter att alltså ha hört talas om det så ofta, om hur erotiskt och upphetsande det kunde vara. En annan doktorand i min forskargrupp hade berättat hur hans tjej absolut ville bli slickad medan hon kissade, så jag tog mod till mig att fråga Monica - om hon blev förbannad, så OK! ‘Monica. Om du vill, så kan du kissa på dig.’ ”Vill du verkligen det?” ‘Jag vill prova!’ ”Är du säker?” ‘Absolut. Kissa i min mun, men bara litet, så får jag känna hur det smakar.’ Hon vek tillbaka kjolen mot sin mage, tittade på mig och gav mig ett leende. Hon höll isär blygdläpparna och släppte först bara ut ett par droppar, som föll på mina läppar. De kändes varma och härliga. Jag slickade i mig dropparna och det smakade faktiskt nästan ingenting, men det var underbart! Monica släppte ut några fler droppar och jag kände hur det skälvde i skrevet varje gång av upphetsning, och jag slickade läpparna noga, törstig efter mer av hennes smaker. ‘Har du övat, Monica?!’ frågade jag. ‘Hur kan du släppa ut så litet?’ ”Det är klart att jag har övat! Våtsex är underbart. Och det är ju för övrigt kvinnans enda chans att få känna hur det är för mannen att spruta ned någon! Skulle det inte vara ”jämlikt”, här i Sverige?!”, sade hon och flinade. ”Och sedan älskar jag att se på när jag kissar en kille eller en tjej i ansiktet och i munnen och de njuter av min smak! Det är så härligt!” ‘Jag förstår exakt vad du menar!’, sade jag. ‘Det är det som gör mig helt vild, när jag kommer i munnen på en kvinna, och jag ibland får se henne smaka sperman omsorgsfullt, med slutna ögon. Jag älskar att se njutningen som hon upplever av den intima, erotiska och förbjudna smaken - och njtningen av att ha tillfredsställt mig, vilket hon får bekräftat av min orgasm.’ ”Ja, jag tycker verkligen om smaken av sperma och inte minst just eftersom den visar att jag lyckats suga mannen skönt. Sperma smakar ungefär som skaldjur, även om smaken varierar väldigt mycket från man till man. Men jag tycker faktiskt ännu mer om kiss, som är varmt och sensuellt, och som det finns så mycket mer av för mig att leka med... En del mäns sperma smakar av någon anledning inte lika bra som andras, iallafall ibland, men kiss smakar ju nästan alltid samma, d v s nästan ingenting alls. Jag brukar faktiskt ofta stå på mina axlar, i badrummet, och låta min egen urin rinna härligt över min nakna kropp och mitt ansikte, medan jag smeker mig. Det är ju så skönt att kissa när man är jättekissnödig och så är det så gott, Martin, bara man har sett till att dricka mycket innan och inte ätit för proteinrik eller salt mat. Och snart skall du få smaka mer, så mycket du vill. Vi har ju hela helgen på oss att släcka din törst, eller hur!” ‘Ja, du är för härlig. Du får gärna lära mig hur mycket du vill om våtsex, när du tycks kunna allt om denna Konstart!’ ”Jag visar dig gärna vad jag kan, mer än gärna. Men det viktigaste är faktiskt att man ser till att urinen blir smak- och luktfri och det blir den om man en timme innan man har sex kissar som vanligt, och sedan dricker mycket, så att man blir av med alla koncentrerade ämnen från urinblåsan. En av mina favoritsaker är att titta i badrummets speglar när jag kissar på en kille eller tjej medan han eller hon, eller båda, ännu har brallorna eller något annat tajt plagg på, gärna medan jag har en dildo eller en hand inne och några fingrar i stjärten! Det är så härligt ”förbjudet” att kissa på någon, speciellt med kläderna på! Sedan låter jag dem inte ta av de våta, varma, kläderna, doftande av mina safter, förrän de har slickat, fistat och smekt mig till orgasm! Men det brukar gå rätt fort, när jag är Så upphetsad!” ”Jag hade så roligt med våtsex förra terminen, när två fransk-grekiska danserskor var här på besök, två av mina gamla väninnor från förr! De är ett homosexuellt par, men har ingenting emot att jag är med på ett hörn ibland och då vill de att jag dominerar dem, och tvärtom. Ett slag hade jag dem bundna till varandra med grova läderremmar, i händerna och fötterna, med ryggarna mot varandra. De såg så härliga ut där de låg på min stora matta, med ögonbindlar, ovanpå ett stort duschdraperi och par lager tjocka badlakan. De hade gnidit in varandra med eukalyptusolja innan och reflektionerna från säkert hundrafemtio stearinljus fick deras vältränade, vackra kroppar att glänsa så vackert! De ville att jag skulle kissa på dem och du skulle ha sett hur de vred sig, när de tävlade om vem som skulle fånga strålen! De svor på franska och brottades... Sedan band de mig över en fåtölj, med magen över ryggstödet, med en stor kudde under, med mina ben vitt särade, och växlade mellan dels ! att slicka mig och samtidigt fylla min vagina med sina små, oljiga, hala händer och dels att ge mig härliga små klatschar på låren och stjärten med en liten piska de hade smugglat in här i smyg! De kommer tillbaka om en månad, som gäster i Cullbergbaletten”, och då kan du få titta på när vi tre har roligt tillsammans! De är otroligt vackra, så du får lova att inte bli kär i dem.” Monica blev uppenbarligen upphetsad av sitt berättande och tömde snabbt sitt vinglas, och så ännu ett. Jag tittade då och då på hennes glänsande våta kön, som fortfarande var alldeles framför mina läppar. Visste hon hur kåt hon gjorde mig, den sadisten? Hon drog nu sitt kön någon decimeter bakåt, gav mig ett nytt leende och kissade sedan i det tomma vinglaset, utan att spilla en enda droppe. Hon smekte först mitt ansikte med det varma glaset och lät mig njuta av den ytterst svaga doften. Jag blev så hård att det gjorde ont! Hon doppade ett finger i din svagt gula vätskan och smekte därefter mitt ansikte, mjukt och försiktigt, med saften... Hon doppade fingret ömsom i sin våta, heta vagina, ömsom i glaset och smekte hela tiden kärleksfullt mitt ansikte och hals med den våta fingertoppen. Monica slöt ögonen, drack litet av glasets innehåll och förde sedan glaset till mina läppar. Innan jag drack, betraktade jag Monica ett ögonblick. Hon såg minsann ut att njuta av känslan av att ha sin egen varma vätska i munnen, precis som hon hade berättat. Hennes ögon var slutna, hon hade huvudet lätt tillbakaböjt och rörde sakta sin tunga fram och tillbaka i munnen. Hon svalde i små klunkar, långsamt. Vi tittade nu på varandra, länge, utan att röra oss eller säga ett ord. Jag kände i hela min kropp hur vi höll på att bli förälskade. Jag ville inte släppa henne med blicken. Inte någonsin! Hon var det vackraste, det vänligaste, det varmaste väsen jag någonsin hade sett och jag ville göra henne till Min, evigt Min! Jag ville resa runt i världen med henne, göra nya erfarenheter tillsammans med henne, visa henne de platser som hade varit viktiga i mitt liv, och se de platser där hon hade vuxit upp som barn. Jag ville ta henne under mitt manliga beskydd och göra allt som stod i min makt för att hon skulle vara lycklig och gå säker för det mörker som tycks lura överallt i världen. Kanske anade hon vad som rörde sig i mitt sinne? Jag kunde bara hoppas, i förälskelsens hjälplöshet, att hennes glansiga ögon, kärleksfulla grepp om mina händer och lugna leende betydde att hon kände på liknande sätt. Jag fick en lång, lång, djup kyss. Vi smektes en stund och höll bara om varandra. Vi ! kände varandras hjärtslag och andades tillsammans, djupa, långsamma, sköna andetag. Monica reste sig upp och stack in några fingrar i min mun. Hon kittlade min tunga litet och log. Hon höll isär mina läppar, lätt, med båda händerna och började sakta att kissa in i munnen. Det smakade varmt och härligt och det porlande ljudet fick mig att känna mig alldeles svag! När några droppar rann utanför min mun, tog hon snabbt sin ena hand, torkade av mig med med handens ovansida och gned sedan det våta mot sina bröst, sin strupe eller sina läppar. Jag tittade på Monica, tittade på den vackra strålen som förband min mun med hennes kön, och lyssnade till det svaga porlandet. Jag svalde då och då och kände till slut hur magen började fyllas av hennes underbara safter! ”Nu vill jag att du sparar det sista i munnen! Svälj inte!” Monica bytte ställning och lade sig tätt bredvid mig. Hon tittade mig åter i ögonen och tryckte sina mjuka, små läppar mot mina och blundade. Sedan försökte hon hon sticka in sin tunga förbi mina läppar - men jag knep igen! ”Jag vill in! Släpp in mig!” sade Monica, skrattande och kittlade mig litet. Hon stack in ett finger i munnen och drog sedan ut det och sög på det. När hon hade lekt på detta sätt ett tag, omfamnade jag henne och tryckte min mun mot hennes. Hon drog mig runt, så att jag hamnade överst. Vi tittade varandra i ögonen hela tiden, samtidigt som jag öppnade min mun långsamt, långsamt, och lät vätskan rinna över till hennes mun istället. Monica tog tag i mina händer och tryckte dem, kärleksfullt. Hon sög på mina läppar och vi behöll hela tiden ögonkontakt. Vi kysstes nu med den varma vätskan i den gemensamma munhålan! Vi kittlade varandras tungor och jagade runt med dem som förut, men denna gång plaskande omkring i vätskan! Vi svalde och började sedan fnissa våldsamt! Jag gav Monica en knuff och drog hennes stjärt till min mun och började att slicka hennes gulliga lilla anus igen. Jag bara älskade hennes stjärt - så perfekt formad, så perfekt färg, så stenhård! Medan jag fortsatte att njuta av att slicka och bita i hennes stjärt, sträckte hon sig efter något som låg på ett av borden. Hon räckte mig en liten dildo! ”Stick in den i min stjärt Martin! Tryck in den så långt det går, men fort! Låt min stjärt fyllas helt!” Monica lade sig på sidan, med ett ben upprest så att jag skulle komma åt. Jag fuktade först dildon i hennes vagina och med min tunga och förde sedan in den i hennes anus, som hon ville, efter att ha slagit på den. Monica skakade, vred sig av och an och stönade högt. Tydligen njöt hon intensivt av min behandling. Jag böjde mig ned och bearbetade hennes klitoris och kön med tungan, samtidigt som jag rörde dildon in och ut. Hon ville efter en stund suga av mig i en ”modifierad 69:a” och visade åter prov på sin unika förståelse för hur mannens penis och pung bäst skall kyssas! Hon flämtade allt häftigare och var bestämt nära att komma, när hon plötsligt gjorde sig fri och tog några steg bort från mig. Hon verkade litet förvirrad, vände runt, kom tillbaka och böjde sig ned över mitt ansikte. Hon såg helt drogad ut, igen. Hon flämtade och var andfådd och hennes hår var alldeles i oordning. Hon böjde sig ned och väste: ”Du är verkligen inte någon vanlig man, Martin, precis som jag trodde. Passa dig så att jag inte blir kär i dig på riktigt! Du vet inte vad jag kan göra när jag är kär...” Hon gav mig en våldsam kyss och bet mig hårt i axeln, fortfarande alldeles vild och ”demonisk”! Monica gick bort till soffan igen och tog äntligen av sig alla kläderna. Hon var bara ÄNNU vackrare naken än påklädd. Så underbart vacker! Hon fick då GÄRNA bli kär i mig, om hon hade lust! Hon såg verkligen ut så som jag förut hade fantiserat, som de där magiska, trolska indiska älskogsgudinnorna. Hennes kropp bildade en perfekt enhet. Proportionerna mellan armar, ben, muskelmassa, bröst, hårets längd - allt var fulländat. Att älska med Monica var en gåva från Gud, någonting absolut heligt. Det kände jag - och ville verkligen att denna natt skulle bli någonting underbart - ett minne att bära med stolthet och vördnad, en Högtid att aldrig glömma. Jag gick bort till henne och höll om henne. Jag smekte hennes tjocka hår och masserade hennes nacke och axlar, och hon kysste min kropp. Jag tittade på oss båda i väggspegeln, över hennes axel, och såg hur självklart vi passade för varandra, som man och kvinna. Detta var det mest naturliga två människor kunde göra tillsammans. Vi var i harmoni med naturen, med oss själva och vår djupaste natur, med det mystiska, med Gud, med oändligheten. Tankar fanns inte längre, ej heller bekymmer - endast varandet i nuet, lärandet av stunden. Vi hade överlämnat oss helt åt instinkterna, som i det fördolda styrt människans öde i tusentals generationer. Att ödet kunde vara så underbart?! Monica lämnade mig ett ögonblick och gick på toaletten. När hon återvände, bar hon en rosa sidenkimono och gav mig en blå att ta på mig. ‘Jag känner mig litet hungrig, Monica. Skall vi inte ta och äta den där smörgåståran? Men först måste jag också gå på toaletten, tror jag. Jag är väldigt kissnödig, förstår du. Det är bara det att jag vet absolut inte hur jag skall kunna kissa med det här ståndet, som du har gett mig, iranska gudinna!’ ”Kom, så visar jag dig vägen till badrummet, Martin. Vi kan äta sedan.” Jag följde henne förbi tre andra rum; lägenheten var verkligen stor, säkert tio-tolv rum. Jag frågade mig varför hon gick på KTH, hon som hade en förmögen far och redan var en så duktig och kunnig teknolog. (Att studera vid Harvard eller MIT, några av de platser där många Nobelpristagare undervisar och forskar, hade alltid varit min dröm - men vem kunde betala 5 miljoner för en komplett utbildning? Iallafall inte en misslyckad ishockeyspelare!) Vi kom fram till badrummet, vars dörr pryddes av en vacker spegel med en kraftigt utsmyckad, förgylld ram. Jag fick en kort skymt av mig själv i kimonon. Den klädde mig faktiskt, även om den såg något feminin ut, i mitt tycke. Monica öppnade badrumsdörren. Där inne var några stearinljus redan tända och varmt vatten fanns upptappat i det stora badkaret. Det doftade sött av rökelse och orientalisk, egendomlig musik hördes svagt från högtalare i taket. ‘Jaså, kära gudinna, du hade redan planerat att följa med mig hit?’ ”Givetvis, Martin. Det kan man väl förvänta sig av en gudinna, att hon är förutseende och planerar i förväg?” Hon stängde dörren och lät kimonon falla till golvet. Jag förstod att hon själv, liksom många andra kvinnor som hon, visste hur vacker hon var, hur förhäxande det var för en man att se kimonon falla från hennes kropp, att se hennes tjocka hår falla på och bölja över de vackra axlarna, att se hur låren övergick i den fasta, muskulösa stjärten och hur de breda höfterna smalnade av till en nästan osannolikt smal midja. Hyn var lätt ljusbrun och hade en underbar lyster. Hon var verkligen livet självt! Hon satte upp ena foten på badkaret och vände sig mot mig. Hon gav mig en blick, en vild och djurisk men ändå lugn blick, som hade paralyserat vilken man som helst! Hon var verkligen ett naturens barn, som ett oförstört exemplar från djungeln - hälften djur, hälften människa! Med en typiskt elegant rörelse, vände hon sig om och sjönk ned i badvattnet. Jag tog av mig kimonon och gick fram till badkaret och såg hur rosenblad flöt omkring. Några blad hade satt sig på hennes ena lår, som stack upp ur vattnet. Jag böjde mig ned och kysste låret och tog tag i ett rosenblad med tänderna. Jag höll kvar det mellan tänderna och sjönk ned i badvattnet. Jag kröp nära Monica och hon tog bladet ur min mun med sina tänder, lade det på tungan, slöt ögonen och svalde det. Långsamt, långsamt gjorde hon allting. Jag ville inte störa henne, men kände mig hungrig och frågade försiktigt: ‘Skulle vi inte äta, Monica?’ ”Ja, Martin, det skall vi. Jag är förrätten, förstår du!”, sade hon, och gav mig återigen ett av sina förföriska leenden och lyckliga skratt! ”Blir du törstig så skall jag berätta att badvattnet är en iransk örtdryck som jag värmt upp med doppvärmare. Den är mycket livgivande, både att bada i och att dricka.” ‘Du är den ovanligaste kvinna jag någonsin mött, Monica. Du upphör aldrig att förvåna mig.’ Jag smakade på vattnet och det var verkligen underbart gott, ungefär som en blandning av jasminte och rosente. Jag fyllde munnen med örtdrycken och droppade sedan denna över Monicas ansikte och mun. Hon sträckte ut tungan och fångade upp dropparna, med slutna ögon. Jag upprepade detta många gånger, och det kändes igen som om tiden stod stilla. Jag smekte varje del av hennes kropp och förde min hand till hennes kön. ‘Visa mig hur du vill att jag smeker dig, Monica!’ Monica lade sin hand ovanpå min och rörde den på ett speciellt sätt. Jag försökte att göra likadant en stund, utan hennes hjälp, och sedan visade hon mig igen. ”När man smeker så här, Martin, så följer man de kraftlinjer som går genom hela kvinnans kropp. Om man lär sig den konsten, kan man kontrollera en kvinna hur man vill, göra henne till sin slav. Jag har lärt mig hur dessa kärlekens linjer går, både inom mannen och kvinnan. Det tar många år att lära sig. Jag lärde det i Singapore av en älskogens mästare, en yogi. Jag gick där i en privat fransk skola tills jag reste till Stockholm, för mindre än ett år sedan. Min far har aldrig tyckt om Iran, förstår du, men har heller aldrig velat att jag skall vara i USA mer än nödvändigt. Jag har lärt mig många olika saker på mina resor i världen, Martin, och du är den förste man jag mött som jag vet kan ta emot mina lärdomar. Tillsammans kan vi utforska universum genom våra kroppar och genom våra intellekt.” ” är en speciellt behaglig och oerhört intensiv stimulans av mannens penis som kvinnan kan utföra endast med en man som hon älskar högt. Det innebär att kvinnan kysser penis med munnen, samtidigt som mannen dricker den örtdryck som nu finns i vattnet, som omger oss. Han skall dricka mycket och kvinnan skall anpassa sin stimulans så att den hela tiden följer vätsketrycket inom mannen. Idealet är att mannen skall nå orgasm samtidigt som han måste kissa, när han är sprängfylld, och för att detta skall fungera, måste kvinnan suga hårt på penis just i orgasmögonblicket. Genom att klämma på dessa ställen på den styva penis”, sade hon och visade, ”kommer penis att bli litet slakare omedelbart efter orgasmen, lagom för att vätskan skall kunna tränga ut. Vätskan smakar heller inte som annars, när mannen druckit Niijadrycken, utan den blir nästan smakfri, med en lätt rosensmak. Genom att dricka all denna vätska, blir kvinnan ett med sin älskade och kan aldrig igens! kiljas från honom. Deras sinne och själ blir ett, för evigt.” Monica gjorde en lång paus och sade sedan: ”Vill du att jag skall göra Tojarinti Niija, för dig, Martin?” Jag kände mig mycket yr, men oerhört varm. Jag insåg att denna örtdryck, som omgav mig, inte var något annat än en drog! Jag hade bara uppfattat hennes fråga på ett ungefär. Mina synintryck var lätt förändrade; medan jag tittade på saker så förändrades deras utseende. Så länge jag tittade på precis en enda punkt så var synintrycken som annars, men när blicken flyttade sig, om så bara en liten bit, förändrades formen på föremålen, ungefär som om jag tittade genom en ojämn glasbit. Mitt sinne var bedövat, samtidigt som det var kraftigt skärpt - tiden rörde sig ojämnt, det hade jag alltid tyckt, men nu kunde jag faktiskt se framför mig, i rummet, hur ”tidsströmmarna” flöt, tjockt och oljigt! Trots dessa underliga, svårtolkade intryck och känslor, kände jag mig mycket lycklig och harmonisk. Monica var den varmaste, mänskligaste och vackraste kvinna jag någosin mött och det fanns ingen anledning att tveka med mitt svar på hennes fråga. Jag tittade Monica i hennes stora, svarta ! ögon, och sade: ‘Ja, Monica. Jag vill att vi skall bli vänner för evigt. Du är min själsfrände och ingenting kan ändra detta.’ Monica nickade och drog upp ett föremål som tydligen hade legat någonstans på badkarets botten. Det var något slags kort, ornamenterad stav i mörkt, nästan svart trä, med ett vävt, mönstrat tygband i ena änden, c:a två tum brett. Monica bad mig att sätta mig på badkarets kant, och tog tag om mitt stenhårda stånd. Hon placerade bandet runt basen på penisen och drog åt det ganska hårt. Sedan pekade hon på en trämugg som stod en bit bort, också på badkarskanten. Hon gav mig en gest att börja dricka av badvattnet, alltså Niijadrycken. Trots att jag visste att det var en drog, var det nu för sent att göra något. Beslutet var fattat och jag och Monica hade redan börjat vår resa in i okänt territorium. Trots att vägen framåt och landskapet var okänt, kände jag mig lugnad av att detta var något som människor förmodligen hade gjort i tusentals år; här fanns gammal mänsklig insikt och visdom, i arv från förfäderna. Och nu skulle vi förenas med dem och deras insikter! Jag drack av drycken så mycket jag kunde, samtidigt som Monica sög, slickade och smekte med ett oerhört tålamod. Jag var oviss över varför trämuggen var nödvändig för ceremonin; kanske var den bara till för att jag skulle kunna dricka medan jag satt på badkarskanten? Monica tryckte med händerna på olika punkter på min kropp, under fötterna, på låren, djupt in i magen, bakom testiklarna, i anus och det kändes som om en våg av energi hade satts i rörelse inom mig. Monica hade väckt upp energierna och styrde dem nu så att de skulle växa sig starkare. Hon flyttade dem till olika delar av min kropp och jag kände på så sätt hur en hand, en vad eller mitt bröst blev mycket varmt. ‘Kan jag inte göra något för dig, älskade Monica?’ Monica drog åt bandet runt penis, ännu litet hårdare, och reste sig upp. ”Du kan, om du verkligen vill, smaka min . Jag har också druckit av Niijadrycken och medan jag nu har smekt dig har det inom mig bildats en vätska som liknar den som jag snart kommer att dricka ur dig. Om du vill, kan du få dricka Tojare.” ‘Ja, Monica. Jag vill smaka din Tojare. Jag vill det nu.’ Monica drog ned mig i badvattnet och ställde sig sedan så att hennes kön var rakt ovanför mitt ansikte. Hon tog tag i mina händer och kysste dem. ”Blunda nu, Martin. Och öppna din mun.” Jag blundade och öppnade munnen. ”Nu skall du dricka Tojare, varje droppe du kan.” Monica placerade sitt kön framför min mun och släppte äntligen fram Tojare. Tojare var varm och söt och smakade absolut inte som kiss. Smaken var väldigt lik Niijadrycken, fast med en ”eldigare” smak. Redan efter att jag hade svalt några klunkar, kände jag hur mitt hjärta började banka. Det susade i öronen och det stack i fingertopparna, tårna och öronen. ”Känner du nu elden i din kropp, Martin??!” ”Känner du elden!!” Monica blev nu helt vild, helt rasande! Hon slet i mitt hår och rev mig rygg med naglarna, så att det blödde! Hon tjöt: ”Det är min kropp du nu känner! Det är min eld som nu finns inom dig!!!” Efter en lång stund slutade Tojare att komma och efter att jag druckit de sista dropparna, sjönk Monica tillbaka ned i det varma vattnet igen. Hon lade sin hand på mitt hjärta och förde min hand till sitt eget. ”Känner du att vår puls har synkroniserats?”, frågade hon upphetsat. Hon andades häftigt och stirrade på mig med stora ögon! ‘Ja! Det är verkligen sant, det du har sagt! Men hur är detta möjligt?!’ stönade jag, halvt medvetslös av alla intryck som hotade att överhetta mina sinnen! Rummet var nu i alla möjliga färger, rött, blått, sedan gult - och allt på en gång! Badkaret tycktes vara stort som en bassäng, för jag anade inte var det slutade och kunde inte heller känna dess botten. Stearinljusen såg ut som fyrar långt, långt borta, och Monica kändes som en jätte, 100 meter lång! Monica smekte nu sitt bröst med hjälp av min hand. Jag ropade: ‘Men Gud! Jag känner ju vad du känner! Jag känner dina bröst! Jag känner inom mig själv hur mina smekningar rör sig genom din kropp, Monica. Vilken trolldom!’ Jag kysste brösten och kunde verkligen uppleva kvinnans njutning, själv. Monica bad mig att försiktigt prova om jag kunde få plats med en av mina händer inuti hennes kön. Monica tog min högra hand och tömde ut det oljiga innehållet från en litet glasflaska på den. Hon masserade handen omsorgsfullt och kysste den. Hon förde så småningom in de varma och mjuka fingrarna mellan de inre blygdläpparna, och tryckte själv på, tills dess att alla knogarna hade kommit förbi öppningen. Sedan satte hon sig till rätta och bad mig fortsätta själv. Ytterst långsamt, kanske under tio minuter, fortsatte jag att med hjälp av små, små vickningar oändligt tålmodigt föra handen längre och längre in i hennes vagina. Det fick inte göra ont. ”Stanna där!”, sade Monica skarpt. Hon tog tag om min arm med båda händerna, hårt, och började vrida den först medurs, sedan moturs. Hon bad mig att försöka massera med fingrarna, långt, långt in och när jag gjorde det, skrek hon till av njutning! Hon slappnade sedan plötsligt av, fullständigt. Hade hon svimmat? Innan jag hann bli orolig, reste hon dock överkroppen, och snyftade: ”Jag kommer! Jag kommer igen!”. Monica lyfte endast stundvis på ögonlocken. Det lilla jag hann se av hennes ögon gav mig återigen intrycket att hon var drogad! Iallfall var hon långt borta, i en egen värld av njutning och tillfredsställande av förbjudna lustar. Hon höll min arm stilla ett slag, men fortsatte snart att vrida den runt, igen. Hon kom om och om igen och jag blev återigen orolig att hon verkligen skulle svimma! Jag kände inom mig helt okända sexuella känslor, väsensskilda de jag själv normalt erfor, men lika intensiva! Och varifrån kom de sensoriska impulserna? Vilka fingrar var det som jag kunde känna, inom mig själv, när jag masserade inuti Monicas vagina och rektum? Monica vaknade till ur sitt märkliga tillstånd och lirkade på några ögonblick ut min hand ur sitt kön. Vi slickade och sög på fingrarna tillsammans och kysstes litet. Monica var alldeles rosig om kindorna och skrattade högt! ”Jag vill nu känna Din eld inom mig och därför måste jag dricka din Tojarinti, precis som du fick dricka min Tojare. Vi kommer sedan att vara ett med varandra. Under några timmar kommer vi att dela alla känslointryck, tankar och till och med vissa minnen som vi bär inom oss. Det finns därefter inte längre några hemligheter.” ‘Samtidigt som du uttalar orden, känner jag dem inom mig själv, Monica! Jag läser dina tankar!’, sade jag, utan att riktigt ha uppfattat det sista hon sade, då jag ännu var fullständigt överrumplad av att plötsligt vara två personer istället för en enda! ”Ja, Martin. Det gör du. Du kan nu läsa mina tankar.” Hon var tyst igen. Men sedan frågade hon: ”Kan du känna hur jag älskar dig?” Jag sökte i Monicas inre och överallt kunde jag liksom se mitt namn stavat. Jag tycktes genomlöpa varje del av henne, som en tråd. Monica skakade till och tryckte mina armar hårt med händerna. ”Jag känner hur du utforskar mig, Martin! Berätta för mig vad du ser.” Jag drog henne närmare mig och tittade på henne noga, eftersom jag inte riktigt visste om hon var verklig eller inbillad. ‘Jag ser att du talar sanning, Monica. Jag ser att du älskar mig. Och jag ser att du och jag verkligen är förenade med varandra, av ödet och de starkaste krafter.’ En rysning gick på nytt genom Monica och hon gav mig en otålig gest att sätta mig på badkarskanten, igen. Hon knuffade upp mig ur vattnet, lossade litet på tygbandet och började suga. Hon sög som galen. Hon sög, sög och sög och hon tog sina våta bröst till hjälp och drog penisen mellan dem upp och ned. Hon slickade, kysste, smekte, masserade, klämde, tryckte och snyftade, hela tiden, av okontrollerbar lycka. Jag kände hennes vansinne inom mig, hennes snabbt tilltagande otålighet, och tillsammans började vi fokusera oss allt mer på orgasmen. Jag drack mer av Niijadrycken och kände att jag verkligen var sprängfull av Tojarinti. ”Snart är det dags! Snart blir vi ett!”, tjöt Monica. Hon kastade munnen upp och ned och slickade ollonet otroligt snabbt. ”Snälla, kom! Kom! Spruta i min mun! Nu!” ‘Ja, Monica. Jag kommer nu! Jag kommer nu! Var redo!’ Hon drog åt bandet igen och körde in tummarna i mina ljumskar, samtidigt som hon lade ollonet på sin usträckta tunga och blundade. Hon vred och tryckte med tummarna och jag kände att all energi i min kropp kanaliserades till skrevet och till hennes mun. Jag kände ollonet vila på hennes tunga och hennes varma, fuktiga andetag kittlades - och jag kände, egendomligt nog, samtidigt på min egen tunga vad Monica kände på sin!!! Det var fantastiskt, oförklarligt, omöjligt - men jag hade vare sig tid eller lust att fundera på det då. ”Kommer du, Martin? Kommer du?” Hon sög vidare, som om det gällde liv och död, och drog förhuden upp och ned så snabbt att det inte längre gick att se händerna. Hon stack in två fingrar i anus och började även att massera prostatakörteln. Nu blev slutligen stimulansen starkare än något jag kunde uthärda. ‘Ja, Monica! Nu! Nu! Nu! NU!’ Orgasmen började i hela kroppen samtidigt och med varje ejakulation drog sig kroppens alla större muskelgrupper samman. Jag skälvde i min helhet, med varje stöt, och såg hur sperman sköt in i Monicas mun och hur strålarna ett ögonblick hann lägga sig över hennes tunga, innan hon svalde. Hon var så vacker med slutna ögon, då de långa, svarta, tjocka ögonfransarna avtecknade sig skarpt mot den ljusbruna, släta huden. Sju stötar, åtta... jag kände hur min kropp kastade sig av och an, utom min kontroll. ”Ja, Martin! Jag har väntat så länge! Låt din sperma fylla hela min mun!” Monica höll ett stadigt grepp om min penis och lät ibland strålarna lägga sig som ett skum runt läpparna, som hennes tunga snabbt och beslutsamt flyttade in i munnen, för att inte någon enda droppe skulle gå förlorad. ”Du smakar så gott, Martin! Mer! Mer! MER!” Tjugo stötar, trettio... Det slutade aldrig! Monica slöt läpparna runt mitt ollon som en järnring och började att suga igen, mycket hårt. Men jag såg nu att vätskan hon sög i sig inte längre var vit, utan helt klar!!! Det hade skett så som hon sagt! Jag ejakulerade Tojarinti! Femtio stötar! Jag tittade på hur Monica drack Tojarinti för glatta livet, i fullständig eufori! Detta fortsatte LÄNGE och för varje stöt blev nervimpulserna intensivare! Min kropp höll på att slitas sönder! Hade jag sprutat femhundra gånger? Tusen? Levde jag verkligen fortfarande? Monica tryckte på några andra punkter och erektionen började äntligen gå ned. Men ejakulationerna fortsatte. Jag skrattade, skrek och ropade! Jag var helt hjälplös! ”Nu är det snart över”, sade Monica mellan klunkarna. Och mycket riktigt, snart flödade Tojarinti istället i en jämn ström, när erektionen mildrades. Monica lät litet Tojarinti skölja över brösten och ansiktet och riktade sedan den avtagande strålen in i munnen och svalde det sista. Jag kände mig fullständigt slut! Mörbultad! In-och-ut-vänd. Jag sökte åter efter Monicas känslor inom mig själv och fann nu att de inte gick att skilja lika tydligt från mina egna som tidigare, efter att jag hade druckit Tojare, men innan hon hade druckit Tojarinti. För nu kände ju hon allt som jag kände... och det jag kände var ju redan det hon själv kände, på grund av Tojaredrycken... Så efter denna själarnas och intellektens kortslutning var det inte längre helt klart vad som tillhörde henne och vad som tillhörde mig. Och just denna situation kändes så bekant, trots att den var ofattbart annorlunda från allt jag tidigare i mitt liv erfarit eller ens hört talas om. Som en skugga, som en svag föreställning, hade denna situation existerat inom mig redan innan, kanske i en dröm, eller i det omedvetna - men det var bekant. Jag insåg att vi var ödesbestämda för varandra och att jag hade varit medveten om att Monica funnits och vår betydelse för varandra, redan innan jag mötte! henne i verkligheten. Implikationerna av att vara förbundna med varandra, till ett och samma, återkom givetvis på varje hierarkisk nivå av den egna personen, och i sin mest grundläggande formulering innebar det antagligen att det nog inte fanns en enda tanke inom oss som tillhörde bara den ena individen. Jag slutade reflektera över dessa saker och styrde färden mot mitt inre, angelägen om att göra verkliga experiment och undersökningar. Jag färdades över en dal, över ett hav, över ett molnlandskap, under vatten, genom en lövskog och sedan inuti ett moln. Jag fokuserade min uppmärksamhet på en ”ensam skepnad” i detta tankarnas dunkel som tycktes tillhöra Monica, och liksom svävade framåt genom molnet. Jag närmade mig skepnaden, men när jag verkligen mötte honom, eller henne, eller, en stund senare, några andra av de ”ensamma vandrarna” i hjärnans nästan oändligt långa vindlingar, kände jag att den tillhörde mig själv. Den hade likadana händer som jag och snarlik hållning, och på något sätt - jag vet inte alls hur, men det var verkligen så som jag säger! - så representerade den helt tydligt en ekvation som jag länge hade irriterat mig över. Jag drog kappan av vandraren, som dolde dennes ansikte, i hopp om att hitta gåtan till ekvationen - och såg att det var Monica! Jag dro! g av henne hela kappan - och där stod hon naken, med sina vackra, ljusbruna, stora bröst och sin muskulösa stjärt - men med min erigerade penis, rakt utstickande bland könshåren, istället för en slida! Allt var som en febrig dröm, eller någon bisarr fantasi av en överhettad Freud. ”Snart kommer det inte att gå att dra en skiljelinje mellan vad som är Monica och vad som är Martin. Våra hjärtan och själar löds nu samman. Vi är både Tojarinti-Tojare och Tojare-Tojarinti, samtidigt.”, hörde jag Monica säga från ”världen utanför”. Vi lade oss bredvid varandra i det sköna badvattnet och andades djupt, tillsammans. Jag höll om henne. Allt vi gjorde gjorde, kände och tänkte skedde helt synkroniserat. Vi var ett. Jag smekte hennes huvud, som låg på mitt bröst. Hon var så gudomligt vacker. Den blanka, fuktiga hyn reflekterade ljuset från stearinljuset och fick mig att tänka på en sjöjungfru med en stjärt klädd av vackra, blanka fiskfjäll i vackra mönster! Monica log. ”Jag är ingen sjöjungfru, Martin!” ”Men jag träffade en gång en kvinna som påstod sig ha varit sjöjungfru i ett tidigare liv, hos yogin i Singapore. Jag tror att hon var vansinnig.” Jag sade ingenting, utan tänkte bara på hennes vackra, mjuka kropp. Jag smekte brösten litet, som var så välformade, så fulländade. Jag kände kontakten mellan våra kroppar, jag kände hennes mage, rygg, lår, armar, stjärt, fötter... Jag kysste henne igen, och försökte att förstå vad det var som höll på att hända, eller som redan hade hänt. ”Jag älskar dig Martin.”, sade Monica, lugnt, utan att röra sig. ‘Jag älskar också dig, Monica.’ ‘Jag förstår bara inte vem du är... Men jag förstår heller inte vem Jag är... Det känns som om vi alltid hade känt varandra. Längre än jag kan komma ihåg, på något sätt.’ ”Ja, så kände jag redan tidigare om dig, när jag första gången fick höra talas om dig. Du känner nu mina känslor, mitt innersta och därför vet jag att du inte kommer att bli arg och missförstå, om jag berättar för dig att jag planerat att möta dig i många år. Allt som nu sker har jag i flera år väntat på, varje dag.” ‘Nu förstår jag inte riktigt, Monica. Hur kunde du veta vem jag var, när du bodde i Singapore och jag satt inlåst på ett litet universitet i Norrlands vildmarker och spelade dålig Hockey, distraherad av mina sönderslitande existentiella grubbel?’ ”Du är en mycket ovanlig människa och därtill en begåvad fysiker, Martin. Jag menade vad jag sade tidigare ikväll, på skolan. Du är verkligen långt skickligare än de gamla gubbarna i skolans dammiga korridorer, trots deras titel och anseende; långt skickligare än liknande gubbar i liknande dammiga korridorer på andra platser i världen. Du måste lära dig att bortse från sådant som har att göra med samhället, för sådant är overkligt. Du är helt enelt något annat än andra, Martin, och de som inte ser det, är blinda, dödfödda. Märk noga att jag inte säger att du är bättre än andra människor. Jag säger inte heller att du är sämre - endast att du är mycket, mycket annorlunda. Du hade aldrig något val, Martin. Det var ditt öde att bli fysiker. Är det inte sant, att du har försökt förstå materiens inre i så gott som varje stund, sedan du var en liten pojke? Är det inte sant, att din lycka och harmoni helt utgår ifrån att du känner en sammansmältning med materien och att du känner att du har alla sambanden och formlerna i fingerspetsarna? Är det inte så, att de enda gånger som du verkligen lidit, lidit på riktigt, i hopplös smärta, var under de perioder då ditt inre Öga var slutet och inte tillät dig att se genom problemen och förstå? Och är det inte så att du redan som nioåring behärskade de kunskaper som du idag lär ut till studenter här på skolan?” ‘Hur kan du veta dessa saker om mig, Monica? Jag har aldrig sagt ett ord till någon om detta. Inte till någon i hela världen. Inte ens till min mor eller far! Men jag kan inte ljuga för dig och har ingen anledning att hålla något undan för dig. Ja, jag har överlämnat mitt liv till formlerna, till att astlöst försöka hålla mig i form, på topp, så att jag alltid är mottaglig och så väl förberedd som möjligt, i varje stund, för de idéer som på något för mig oförklarligt sätt faller ned på mig, regelbundet. Det har absolut ingenting med mig själv att göra; jag bara gör mig redo, gör mig öppen, och sedan kommer tankarna, insikterna, aningarna. Och då måste jag följa upp dessa med noggranna utforskningar, under så lång tid som det krävs för att formulera dem i en absolut ren form. Jag skäms ofta över mina framsteg, jämfört med mina kollegor, för de är tvungna att slita och slava på ett helt annat sätt än jag, och av andra anledningar; jag bara tar emot det som kommer, ovanifrån! , och behöver aldrig tveka om att arbetet kommer att bära frukt, efter en viss tidsrymd.’ ”Jag visste att det är så du fungerar! Jag har alltid trott och Vetat att det var så din värld var! Du känner det som om du bara är en enkel människa, Martin, du ser bara dina brister, dina svagheter och ägnar därför all tid åt att försöka förbättra dig själv, som du tycker är så vek och ofullkomlig - medan andra människor lever på illusioner, på glömda, rostande bedrifter, på andra människors erkännande, och rusar sedan omkring som björnar och slår sig på bröstet och ryter. Du kan inte göra så, även om du ibland vill - inte minst när du vill imponera på en kvinna. Jag har vetat att detta är din verklighet, och jag kan bara berätta för dig att du i ditt eviga sökande efter en Mästare att hjälpa dig till rätta, under hela din lärotid, har misslyckats därför att du aldrig kunde, eller vågade, inse att mästaren fanns inom dig själv. Du är Mästaren, Martin! Du är Någon!” Jag skrattade, men lyssnade ytterst uppmärksamt på orden hon yttrade, som jag kände brände sig fast i mitt psyke och borrade sig in i mitt innersta, mitt heligaste, mitt mest privata, mitt ‘sanctum’. Det var sanningen hon yttrade. Hon hade t ex, med dessa få ord, beskrivit alla de gånger som jag glatt hade klätt upp mig och gått ut på nattklubb, café eller krog, och sedan fått vända efter någon halvtimme, eftersom sådant som kändes som brinnande angelägenheter inte gav mig någon ro, när jag uppehöll mig där och fyllde sinnet med oväsentligheter - men mest av allt drevs jag därifrån därför att naturen av de problem som utgjorde dessa ”angelägenheter” skoningslöst tvingade mig att se hur mötesplatser som pubar endast var till för människor som hade svikit sig själva, som hade skurit av nervtrådarna som förband dem med sina själar, som inte längre förmådde att se det gudomligas närvaro i världen omkring oss... ”Därinne, på nattklubben, har Du aldrig haft något att hämta”, sade den inre rösten, med auktoritär, okuvlig stämma. Jag hade kommit för långt från den trygga vardagen, för att alls kunna känna någon ro på sådana platser... Atomerna var verkligheten, kvasarerna och supernovorna, kristallgittren. Dessa ting utgjorde verkligheten, och de brydde sig ringa om mina små mänskliga behov av socialt umgänge, eller om mina våta fantasier, eller om mitt ständiga behov att se min säd spridas över vackra kvinnors ansikten, stjärtar, lår och bröst! ”Ditt liv har varit ensamt”, sade Monica. ”Men se, du har fått mig, och mig hade du aldrig fått om du inte hade förstått att den enda väg som finns för en människa att vandra, är den egna vägen. Jag skall hjälpa dig att hitta dig själv, att acceptera de kunskaper som finns inom dig och din ödesbestämning - det är svårt, men mycket lättare när man är Två. Allt viktigt i livet utgår från enheten av Man och Kvinna och den harmoni som från och med nu kommer att prägla våra liv, kommer att bilda en stadig grund för dina efterforskningar, en plattform som aldrig svajar, aldrig någonsin. Våra vägar möttes redan långt tidigare, och jag har alltså följt dig som en skugga en tid. Men nu inleds den fas då vi skall vandra sida vid sida, på en väg som jag lovar dig är en mycket god väg, en som leder långt, och som alltid är intressant att vandra på. En väg som du redan själv har funnit och nått en god bit på.” Monica vände sig om och skrattade. Hon log ett vackert leende igen, och de vita, perfekta tänderna var bara ännu en aspekt av hennes fulländning. Monica tog tag i min slaka manslem och lekte med den litet. ”Är du slak, Martin? Men jag har ju inte fått komma med ditt härliga stånd inuti mig, än! Nu får du inte svika mig!”, sade hon med ännu ett skratt, och sprutade ut litet Tojare över mitt bröst, i små stötar. ”Så här vill jag att du gör med mig igen, om ett tag, när dina testiklar har tillverkat ny sperma åt mig och mitt hungriga kön... Hela natten, hela helgen, skall du fylla min vagina och min mun med din ljuvliga sperma! Och när den tar slut, så vill jag ha mer av din Tojarinti! Vi kan leva drogade i varandras sinnen hela helgen, för här finns hundratals liter av örtdryck, omkring oss.” Jag fångade upp en stråle av Tojare med tungan, och sade till Monica: ‘Du får ursäkta, men jag har just haft en orgasm som fått hela mig att känna mig mer mörbultad än efter ”Hawaii Ironman”, som jag gjorde 97 med några vänner från min värnpliktstid.’ ”Jag vet hur du känner dig. Har du redan glömt det? Du är bestämt trött. Men det går snart över. Och då skall du tränga in i mig och fylla min kropp med din säd, Martin! Jag har väntat på att känna din säd spruta upp i min livmoder i flera år - rastlösa år! Tro inte att jag nöjer mig med att blott ha smakat den och druckit din Tojarinti! Du kommer inte undan!” ”Om du inte tänker se till att vara redo att spruta in din sats i mig, inom två timmar, kanske jag måste bli litet strängare mot dig...”, sade Monica med en allvarlig blick och viftade med trästaven och dess ögla som med en piska. Hon skrattade igen, högt, klart och ljuvligt! ‘Du är otrolig Monica. Så många sidor inom mig speglas i dig och gör att jag blir medveten om dem! Du får verkligen förlåta och förstå att jag inte kan bemöta dig på det sätt jag önskar just nu! Detta är för mycket! Men det är himmelriket jag har kommit till, Monica!’ ”Ja, det är så det känns, när man möter sin Tojare. Du är min Tojarinti och vi passar ihop som Yin och Yang. Vi kompletterar varandra och går över i varandra utan sömmar, utan skiljelinjer och vi kommer under den närmaste tiden att bli medvetna om oss själva, indirekt - men på ett sätt som kommer att bli mycket påtagligt. Jag har förberett mig för detta, för förändringen, för metamorfosen, men ingen kan helt förutse följderna, efter att metamorfosen verkligen initierats. Vi skall leva för Dagen i högre grad än vi någonsin gjort förut, men vi har varandra som stöd och rådgivare.” Monica skrattade åter igen, ett underbart, gulligt litet skratt, och reste sig hastigt upp ur vattnet. Jag kunde inte låta bli att ge henne en kyss på den våta stjärten och slicka längs hela den sexiga fåran igen, medan hon torkade sig med handduken. Hon klev ur badkaret och tog på sig sin rosa kimono igen och ett par tofflor av asiatiskt slag. Jag kände hur Monicas tankar vävdes samman allt mer med mina egna och nu började verkligen också minnen att träda fram, Monicas minnen. Jag kunde t o m vagt ana festen på KTH, musiken och trängseln, jag kände hur rytmen hade styrt min kropp och dess rörelser... detta var alltså Monicas minnen! Detta var Monicas dans jag kände! Men vänta! Nu såg jag mig själv! Och plötsligt så brann det till inom mig! Jag kände alltså nu Monicas kärlek till mig själv... så intensivt hade alltså blotta anblicken av mig berört henne.... jaha... nu pratar hon med mig.... Men vad tusan? Medan jag tittar bort, på gästerna, drar hon ned min gylf! ‘Monica! Det var du som drog ned gylfen, på festen!’, ropade jag! Monica kom fram till badkaret och kysste mig på pannan. ”Ja, det var det. Men visst gjorde jag det elegant och omärkligt? Jag hade planerat det länge, må du tro!” Jag skakade bara på huvudet. Monica gav mig en kyss på munnen och sög och bet litet på min överläpp, innan hon reste sig upp igen. ”Nu skall vi äta, Martin, så att vi får nya krafter. En lång helg väntar oss, fylld av överraskningar. Du känner dig utmattad, men ännu har du inte upplevt ens en bråkdel av mina förmågor! Och det finns de mest skilda typer av sex som du inte har drömt om, som du med min hjälp skall bemästra och lära dig njuta av, under de kommande dygnen”, sade hon och lämnade badrumsdörren öppen sedan hon gått ut. Jag lyssnade till parkettgolvets knarrande, under Monicas lätta, raska steg. Jag sjönk ned i det ännu varma badvattnet, för att värma mig, i Niijadrycken, bland rosenbladen. Jag försökte kontinuerligt att tömma sinnet, där laviner av tankar flöt in, från alla håll. Jag kunde dock inte låta bli att ställa mig den välkända gamla frågan: Och hade jag dött? Vad var det för liv jag hade haft, egentligen, innan ikväll? Allt kändes så besynnerligt att hela min perception av omvärlden var rubbad, alla sinnesintryck, och det berodde verkligen inte på de exotiska örter jag fått i mig, eller Tojare. Eller gjorde det det? Tiden fram till nu kändes som en lång dvala. Jag hade fötts på nytt, det var klart - men till vad? Vilken värld var det nu som väntade mig, på min vandring utefter livets stig? Jag var iallafall inte längre ensam. Jag behövde inte längre se bort från smärtan över att vara annorlunda, blunda för den oupphörliga, intensiva känslan av total alienering, eller ibland våldta mina övertygelser för att för några timmar försöka vara som mina medmänniskor - för nu var jag inte längre ensam! Jag hade mött min älskade - inte någon ”annan hälft” av mig själv, som det brukar kallas, utan jag hade mött mig själv!

Ge din röst för novellen